Tattueringar

Jag har tänkt på en sak.
Tattueringar.
Jag skulle vilja skafffa en tatuering någon gång. Problemet är att jag antagligen är för feg för att göra det. Jag är nog lite rädd för att ångra mig när jag väl har fått ett permanent märke på kroppen. Men om jag fick välja skulle det nog bli ett citat eller en liten text av något slag, kanske på låret för att täcka lite fula ärr. För övrigt tycker jag att den här texten är helt underbar och beskriver mig ganska bra.
 
Vill ni tattuera er någon gång? Och i så fall, vad ska det vara för motiv?
// Graphite



Ibland vill man bara rymma från allt.

Hittade en bild som speglar mig ganska bra i nuläget. Men mår betydligt bättre nu än vad jag gjort de senaste två dagarna, so I´ve got that going for me, which is nice. Ligger just nu och pratar med killen i telefon, sen ska jag lägga mig och försöka sova. Igår somnade jag nån timme efter midnatt, och jag märker att det inte är optimalt när man har en lång dag framför sig i skolan. Imorgon slutar jag inte för än klockan fyra, vilket jag tycker är otroligt drygt, jobbigt och ångestframkallande. Men när jag kommer hem ska jag försöka plugga inför fredagens kemiprov, vilket jag redan är nervös för. Måste också städa en del när jag kommer hem. Mitt rum förfaller och det känns inte som om jag kan göra någonting åt det. Men vad ska man göra liksom? Jag är så jävla stressad över allting att jag tycker minsta lilla sak känns som en enorm bedrift.
Nu ska jag prata klart med killen och sova.
God natt!
Sabina



En enorm bedrift

Idag är jag självskadefri sedan 54 dagar tillbaka. Femtiofyra jävla dagar och nätter som varenda en präglats av mina äckliga tänkar på att falla tillbaka. De senaste två dygnen har jag konstant tänkt på hur gärna jag vill göra illa mig men trots det har jag inte brytit mitt löfte om att låta bli. Och det är någonting jag är fruktansvärt stolt över och som jag gärna vill dela med mig av.
 
Tumblr har blivit en stor del av mitt liv sedan ett par månader tillbaka och har räddat mig flera gånger när jag varit nära att falla tillbaka. Det känns som att det finns fler förstörda människor där, en plats där jag inte är så ensam som jag vanligtvis känner mig.
 
Gårdagen var riktigt tuff faktiskt, jag grät och ångesten trodde jag skulle kväva mig, men det gick ändå bättre än väntat. Jag ringde min pojkvän och så fort jag hörde hans röst började jag gråta ännu mer, jag vet faktiskt inte själv varför jag reagerade så. Men han förstår mig nu, och det känns så otroligt bra att veta att han finns där och stöttar mig i detta. Jag hade verkligen inte klarat det utan honom. Ibland känner jag att det enda jag vill är att täcka mina armar med ärr, men när jag pratar med honom hjälper han mig förstå att jag är bättre än självskadan och att man faktiskt kan klara sig utan den. Han är ovärdelig för mig, och jag kan inte längre se en framtid utan honom (ja, jag vet hur det låter, men det är så det känns). Om 18 dagar har vi varit tillsammans i ett helt år, och han har visat mig hur kärlek ska kännas vilket jag är extremt tacksam för.
 
Jag känner att jag kanske kommer börja skriva här lite oftare, och kanske dela med mig av mina framsteg lite mer frekvent. Kanske att man skulle börja blogga om vägen till ett friskt liv, i stället för att bara skriva när jag mår dåligt. Jag tror det kan vara nyttigt för mig, och kanske även hjälper mig undvika att trigga andra som läser. Men vi får se vad som händer. Min nuvarande inställning är att ta en dag i taget och klara sig igenom den.
 
Ha det bäst
Graphite



If we should die tonight, we should all die together


Typ universums finaste låt just nu. Tänkte bara passa på att dela med mig av den. Jullovet börjar på fredag. Behöver bara stå ut i två dagar till. I can do this!
 



It

Jag saknar det.



Sitter i skolan

Sista lektionen börjar om lite mer än en timme. Känns riktigt skönt att få sluta tidigare idag trots att jag måste stanna kvar och vänta på pojkvännen som kommer med tåget vid 14.30. Saknar ihjäl mig efter honom. Vi har inte träffats på hur länge som helst känns det som. Jag ska tvinga honom att ta kort tillsammans med mig så jag kan redigera dem lite i Gimp. Har haft världens sug efter att fotografera och redigera den senaste veckan. Funderar på att rita av en av bilderna och ge honom i julklapp. Men vi får se. Har ni börjat fundera på julklappar till era nära och kära än då? Det börjar ju snart bli ont om tid. Dock har jag inte hunnit köpa något till någon än, men jag får ta mig tid och åka in till Uppsala någon dag och julhandla.
Nu ska jag titta på ett avsnitt av The Mentalist innan kemin börjar.
/G



Ja det gick ju inge vidare.

Inlägget igår där jag sa att jag skulle försöka sluta självskada. Det var nog bara skitsnack. Jag vill sluta men på samma gång är jag livrädd för att förlora en så stor trygghet. Så gissa vad som hände igår? Jo ni gissade säkert rätt. Jag fick ont i både handled och ben. Bra jobbat Graphite.

Nu tänkte jag försöka sova lite och fortsätta längta efter helg. Pojkvännen sedan 8 månader kommer och sover här. På lördag ska vi ta med min syster på bio och se andra delen av Hungerspelen. Längtar arslet av mig! Kommer antagligen inte skriva någonting i under tiden han är här. Har liksom inte berättat att jag har en blogg som jag börjat skriva på än. jag är nog lite rädd för att oroa honom med tanke på det jag skrev tidigare när jag mådde som sämst. Vi får se om jag vågar ta steget i helgen. Han är ju trots allt en kille som jag verkligen älskar, litar på och vill vara öppen med. än så länge har det gått bra att berätta saker för honom. Han gör sitt bästa för att förstå trots att han inte riktigt vill inse att självskadan är ett beroende som är svårt att lägga av med. Men jag antar att man inte kan begära att någon ska begripa fullt ut vad som faktiskt pågår i min sjuka hjärna.

Imorgon har jag matteprov på geometri. Då ska vi veta hur man räknar trigonometri, vektorer och sedan de lite enklare sakerna så som volym och area o.s.v Det kommer bli en utmaning, särskilt eftersom jag inte pluggat så mycket som jag tänkt göra. Förhoppningsvis räcker det jag har gjort på lektionerna till att ge mig åtminstone ett C. Jag gick ut med A i nästan alla ämnen, men nu har mina mål börjat sjunka lite då jag insett att det här med naturvetenskapslinjen faktiskt kan vara lite klurigt emellanåt. Jag har så mycket och berätta för er om vad som hänt sen jag slutade på BUP. Men det kommer successivt eftersom jag är för lat för att berätta allting nu när klockan snart är midnatt.
Pussokram
G



2013-11-27

Länge sen man var inne här nu. Här om dagen läste jag igenom några gamla inlägg och insåg att jag mår betydligt bättre nu. Inte bra, men bättre. Har saknat att blogga här men när jag väl tänkt skriva någonting så har orden bara försvunnit. Vilket egentligen inte är så konstigt eftersom jag egentligen aldrig vet hur jag ska formulera mig. Men det spelar inte så stor roll när det inte är någon som läser ändå. Det kanske egentligen inte gör så mycket eftersom jag antagligen skulle bli rädd om folk faktiskt började läsa vad jag skriver här. Zebrapojkens blogg har inspirerat mig till att skriva här, fotografera och verkligen ta det här med att sluta självskada på allvar. Han har varit så mycket djupare i självskadningen än vad jag varit och kan han försöka sluta borde jag också klara av det. Och jag vet att jag bara har en tillfällig stund av beslutsamhet och förnuft. Ikväll kommer det absolut inte låta på samma sätt, det vet jag. Men jag måste hitta lite inspiration och motivation till att sluta. Hitta något substitut kanske. Problemet är bara det att jag inte riktigt vet vad jag ska göra istället för o ha sönder min kropp. Förslag?

Over and out Graphite



Ute från BUP!

Tänkte bara skriva och säga att jag fortfarande lever, trots att antagligen ingen läser detta eller bryr sig så mycket om det. Men igår var jag på mitt sista BUP-möte. Jag är en stor flicka nu och kan klara mig själv! Och BUP var absolut inte min grej.. Nu känns det riktigt bra och jag känner mig ganska säker på att jag klarar detta!



Förändring

När man är tretton år är man fortfarande ett barn. Ett barn ska inte leva flera år i tron att hon är sämre än alla andra på grund av sina egna handlingar. Hon ska inte heller leva flera år i skam och rädsla för allt som kan komma att påminna henne om det hon gjort. Det barnet var jag för två år sedan. Idag är jag femton år och lever med depressioner, ätstörningar, självhat och en konstant längtan efter att skada mig själv.


Ovanstående stycke skrev jag för ett år sedan. Idag är jag inte den tjejen. Jag har vuxit i mig själv och mår betydligt bättre än tidigare. Istället för att hata mig själv, hatar jag de som skadade mig. Istället för att söka mig till människor som är dåliga för mig, har jag en underbar pojkvän som hjälper mig när det behövs. Istället för att kräkas upp allt jag äter, har jag börjat acceptera mig själv som jag är. Självklart är det svårt ibland. Men jag har börjat lära mig hur jag ska hantera alla jobbiga känslor. Mitt självförtroende växer för varje dag och jag behöver inte längre låtsas att jag är glad. Tack vare min underbara psykolog och mina vänner och familj, har jag tagit mig igenom det där helvetet jag levde i.



Dagens mat

Frukost: Ostfralla med smör + juice = 400 kcal

Lunch: Korvstroganoff och makaroner = 400 kcal

Middag och övrigt: En och en halv ostfralla + grönsaker + dricka + kaka = ca 900 kcal

Totalt: 1700 kcal

Det är inte bra nog. Skönt att jag kan skämmas lite här åtminstone. Låter jag detta bil en vana kanske jag kommer lyckas:) Jag ska försöka att äta minst 300 kalorier mindre imorgon.

Idag färgade jag äntligen om håret, nu är det rött igen och utväxten är borta :D Fuck Yeah :D



Mat, fy fan

Det finns så mycket jag vill
Drömmer och mål som inte räcker till
Jag vill bli vacker och smal
Men ser ut som en tjock och ful val
Jag vill se mitt eget blod
Men till det har jag inte mod

Jag tänker att jag ska börja fasta
Trots det äter jag tre portioner smörig pasta
Som sätter sig på höften
Och i samma ögonblick bryts mina löften

Jag ville förlora trettio kilo
Men Jag har ingen som helst jävla beslutsamhet eller disciplin. Jag tänkte senast idag att jag skulle anstränga mig. Men Det slutade med en cheesburgare o lyxshake.

Dagens mat:

Frukost:
Nudelsoppa - 180 kcal
Lunch:
Lyxshake- 900 kcal
Cheesburgare- 350 kcal
0,5 portion creole fries- 250 kcal
1500
Middag:
Grönsaker stekta- 200-300 kcal

Övrigt:
Cola- 200 kcal
Julmust- 200 kcal

ca 2400 kcal totalt. Fy fan. Jag får börja skriva här så jag får skämmas lite över att ni får veta hur mycket jag äter. Får bli en nyttig dag imorgon med mer nudelsoppa och absolut, under inga omständigheter, mer fetto-mat.
Att gå och lägga sig hungrig känns faktiskt riktigt bra just nu :)

God natt!



Liv

Skolan är ett helvete. Jag kan knappt vänta tills jag kommer till gymnasiet. Vill fly från denna världen och bosätta mig på planeten forsmark i staden PluggaIhjälDig ^^ Men egentligen vill jag inte flytta hemifrån, men jag kan inte pendla till planeten forsmark varje dag. Äckliga, korkade beslut, elaka skola, förödande liv.



Awesome



Tjenixen din lilla sötnöt. Gjorde det ont när du föll från himmlen?

Nu är jag ledsen och kan inte tänka på annat än längtan efter att skada mig själv. Senaste gången var i fredags, men innan det hade jag haft flera månaders uppbehåll. Just nu känns det bara som att jag inte orkar bry mig om att det blir fula ärr, bara jag får känna att det gör ont. Känna något ärligt, något tryggt och något som får en att sluta tänka. Jag ska trots det, försöka sova och överleva fram tills imorgon när jag har alla mina musiklektioner!:D veckans höjdpunkter.

Sov gott på er nu pussgurkor!



Lunch igen då jao!

Då är det lunch. Med andra ord är skoldagen slut om två lektioner och en alldeles för lång rast som jag antagligen måste spendera med människor jag för tillfället avskyr. Skippar lunchen idag och knarkar halstabletter och melontuggummi istället. Jag tänkte sitta och skriva ett lååångt deppigt inlägg om allt jag tycker är fel och om mina "elaka" kompisar och om alla mina "kärleksproblem" och prestationsångest o såntdär vanligt tonårssnack. Det orkar jag inte med så jag tänkte bara passa på att säga att jag lever.
 
Jag lever.
 
Sådär. Nu har jag gjort det och kan gå och skriva historialäxan som jag helt lyckats förtränga i två veckors tid.
Ha det bra och gör som Grynet: Ta ingen skit!