Är så jävla dålig, bara gjort 80 situps och är redan trött. Måste göra minst 20 till nu innan jag får sova. Gör dem samtidigt som jag lyssnar på denna låten:


just a little bit stronger
just a little bit wiser
just a little less needy
and maybe i'd get there

just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

clearly, clearly i remember
hiking up my skirt
and asking for your time

clearly, clearly i remember
nervous if ever confronted
and questioning myself

oh perhaps, perhaps if i got better
perhaps if i challenged myself
perhaps if i was...

just a little bit stronger
just a little bit wiser
just a little less needy
and maybe i'd get there

just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

clearly, clearly i remember
pulling up my shirt
and staring blank ahead

clearly, clearly i remember
days of useless crying
and almost feeling dead

oh perhaps, perhaps if i was smaller
perhaps i could control myself
perhaps if i was...

just a little bit stronger
just a little bit wiser
just a little less needy
and maybe i'd get there

just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

just a little bit stronger
just a little bit wiser
just a little less needy
and maybe i'd get there

just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

oooahhhh oooahhhh oooahhhh oooahhhh
just a little bit pretty
just a little more aware
just a little bit thinner
and maybe i'd get there

Äntligen startat en matblogg där jag kan skriva om allt somhar med mat att göra! Det är så ortoligt jävla skönt, dock har jag inte fixat med sms-inlägg än men det kommer snart antar jag. Nu ska jag verkligen sova och om någon av er vill ha adressen till bloggen så skriv bara det i en kommentar där nere ↓

God natt!

Flickan sitter ihopkurad i hörnet och skakar av rädsla och ångest, paniken kryper in under hennes skin och hon ber tyst att det ska sluta. Paniken sticker henne som tusen glödheta nålar ända in i hennes trasiga själ. Hon brinner inuti av ilska, rädsla, hat, tomhet och hundra andra oidentifierbara känslor som äter henne levande. Hon tittar upp och ser mörkret krypa närmre inpå henne, tårarna börjar rinna och hon skyler ansiktet med sina händer som är fulla med rivmärken efter hennes naglar. hon skäms trots att hon gråter ensam. Människor har sagt till henne att hon måste våga prata om det som är svårt, men hon skulle aldrig ens drömma om att berätta allt. Ett fåtal människor vet vem flickan är inuti vilket skrämmer henne så otroligt.


Hon har (hade (?)) massor av vänner som tyckte om henne och en helt underbar pojkvän men trots det klarar hon sig knappt ignom en vanlig dag. Flickan har anorexia och skadar sig själv. På minder än 5 månader har hon gått ned över 10 kg och förtsätter nedåt. Idag nådde hon ett av sina delmål, hon väger mindre än vad hon gjort på över ett år och hon tänker inte gå upp. Flickan lever i princip på lätt-keso och citronvatten såvida hon inte tvingas äta något annat. Lunchen undviker hon till den grad hon kan göra utan att bryta sitt löfte till sin pojkvän och under middagarna äter hon så lite hon kan utan att det verkar misstänkt. Det enda hon kan äta utan dåligt samvete är som sagt keso (i små mängder), citronvatten och sallad. Det finns egentligen bara två saker hon är orolig för vad gäller anorexian, det är att hennes pojkvän ska lämna henne och att hennes bröst ska bli mindre.

Knivar och rakblad har hon massor av och har samlat på sig fler under det året hon har skadat sig själv. Det är till och med så illa att flickan har en av hennes vassaste rakbladsknivar i ett fack i skolväskan om hon skulle få panik. Hennes lår är ärriga och hennes armar och ben har mindre ärr som skulle kunna tas för rivsår då flickan är väldigt klantig av sig. Bland det skönaste hon känner till finns känslan när rakbladet sakta skär upp hennes hud så bloder börjar flöda. Det har blivit värre det senaste gångerna hon gjort det, då har blodet runnit och dropat längs med hennes ben, hon älskar det.

Pallar fan inte detta nu. I morgon kommer jag tvingas vara med på "valfritt jävla arbete" tillsammans med mina "vänner". Med andra ord kommer mitt headset vara min bästa vän i morgon. Just nu sitter jag med killen i skype och gråter, jag gillar inte att gråta.

Om 1 månad och 6 dagar åker jag till Teneriffa i en vecka. Tills dess tänker jag låta Ana ta över. Men jag tänker inte svälta mig själv totalt, för det har jag lovat älskling. Så det kommer iaf bli något varje dag skulle jag tro. Däremot tänker jag inte skriva om det här annat än hur mycket jag har gått ned.

Veckan efter jul kanske jag kommer få träffa Blobban :D:D Om föräldrarna tillåter vilket jag verkligen hoppas på.
Nu ska jag snart sova och i morgon blir det att möta min flöjtlärare så vi kan kolla på tvärflöjten jag hämtade i Stockholm igår. Det ser jagverkligen fram emot. Däremot bävar jag lite inför att ha en flöjt vard 30 000 kr med sig i skolan, men det kommer nog gå bra :)
Ha det bra!

Dagens mat, jag är stolt som satan över mig själv kan jag säga! Hittat en lösning som gör att jag kan äta åtminstone en måltid om dagen även när jag försöker att inte äta - Varma koppens soppa! En portion innehåller 90 kcal vilket inte är så väldigt blodigt..
Igår kväll fram tills nu har jag vart väldigt duktig! Bortsett från en liten incident som hände efter skolan när jag hade köpt mig en kaka som jag tänkte att jag kunde äta men den fick inte stanna kvar i magen.

Avbryter inlägget.. Blir kaos..
Kvällen har iaf vart bra.. Var kul på unkan :)

Fotograf: Kim Brorsson

Ser ni att den kämpar för att inte slockna, den vill inte ge upp trots motgångar.
Den kommer slocka snart, det vet ni alla. Men det kan komma någon och tända den igen.

Jag kommer ihåg när en flicka var med sin mamma på kyrkogården för att tända ljus på sin gammel mormors grav. Den flickan mådde bra och var ungefär som alla andra 10 åringar. Hon stod där brevid sin mamma medan hon böjde sig ner för att tända ljuset med den limegröna tändaren de köpt nån vecka tidigare.  Flickan höll i det kyliga gravljuset och lät sin blick följa mammans rörelser när hon öppnade locket till ljuslyktan, reste sig upp och ställde sig mittemot henne. De mötte varandras blickar och mamman sa " Nu ska jag tända, håll i underdelen av ljuset så jag inte råkar bränna dig, det skulle inte gammel mormor tycka om". Flickan log och tårarna började bränna bakom ögonlocken, hon har alltid haft svårt för att gå dit. Hon stängde av sina tankar, flyttade ned sina händer till ljusets undersida och tittade sig omkring istället, det var då hon såg alla andras gravar, på en del hade ljuset slocknat. Det var ju trots allt människor som låg under stenarna, människor som hade haft familj, vänner och kanske till och med husdjur. Hon tyckte det var orättvist att hennes gammel mormor fick ett nytt ljus men de andra fick ligga där totalt bortglömda tills någon av deras anhöriga kom och tände deras minne. Under tiden hon funderade på detta hade hennes mamma tänt ljuset och skulle precis ta det ur flickans händer.
- Mamma, kan jag få låna tändaren ett tag?
- Klart du kan, vad ska du med den till?
- Du ska få se. Svarade flickan lugnt och gick till närmaste grav vars ljus hade slocknat. Gravplatsen såg ut att vara nära på övergiven men ändå fanns det ett ljus där. Hon satte sig framför stenen och öppnade ljusets lock, tände tändaren och höll dem mot den svarta veken tills en blå låga började få liv. Sedan ställde hon tillbaka ljuset prydligt på samma plats som tidigare.

Hon upprepade proceduren vid nästa grav, och nästa, ända tills hennes mamma sa att de var tvungna att gå tillbaka till bilen igen. Flickan blev besviken och sa "Men mamma, jag har inte tänt alla ljus än?". "De kommer ändå slockna så småningom gumman. Pappa och din syster väntar i bilen. Skynda dig på nu."

Hon gick hand i hand med sin mamma på den krattade grusgången, bort från gravarna, bort från sin gammel mormor. Flickan har inte vart där så många gånger sen dess, bara på Halloween och dagen innan julafton. De brukade alltid äta julmiddag hos henne, varje år så långt tillbaka flickan kan minnas. Hennes gammel mormor gjorde världens godaste köttbullar och luktade så gott. För ett par år sedan när flickan skulle byta örngott i sin säng hittade hon ett, längst bak i garderoben som luktade precis som henne. Flickan borrade ner ansiktet i det och tog flera djupa andetag. Örngottet var vitt med rosa spets på den ena kanten. Hon har inte vågat kolla om det finns fler med samma lukt eftersom det sista hon vill är att bli av med lukten som väcker så många minnen.

Flickan är Graphite nu, inifrån och ut.