Så jävla skönt att äntligen känna något som känns tryggt och säkert - Smärtan. Jag har skurit mig. Och jag älskade det! Tvingade mig själv att sluta men egentligen vill jag skära mer. Djupare, så mer blod rinner. För nu rann det nästan ner för benet, det bildades vackra röda droppar. Nackdelen är den där känslan man får när jeansen glider emot låret sen men det ordnar jag i morgon med hjälp av lite medicintejp och kompresser. Nu väntar jag på att blodet ska torka så att jag kan bädda ner mig och sova. Jag tänker inte lägga upp bilder på det.
Det blev ca 40 sår men bara ungefär 20 sår som var någorlunda djupa, jag var feg i början. Det svider som in i helvete men jag känner i alla fall något.

Konstigt nog saknar jag honom redan, jag ville egentligen inte bryta kontakten med honom etersom jag fortfarande tycker om honom. Men det kanske var värt det. Hur jag än hade gjort hade jag hamnat i skiten och då är det väl bättre att jag själv ska lida än att någon annan gör det? Han var verkligen en bra kille egentligen, smart som få och rätt snäll oftast. Nu sitter jag och deppar till denna låt, som han visade mig. Trots att han betädde sig som ett svin så käns det som att mista en del av mig själv. Det gör så jäkla ont, både ute och inne.