Nu ska jag tvätta av såren och sen sova. Vill avsluta kvällen med att säga att jag verkligen älskar min underbara pojkvän! Och jag är glad att han finns för mig och hjälper mig trots att jag verkligen hör på honom att han hatar det. Jag är glad att han ställer upp för mig.

Mår nästan bättre nu, men känner mig fortfarande så tom. Men det är lättare nu trots att jag har jävligt ont i benet efter igår natt. det blev så många sår, och så jävla skönt. Det svåra kommer bli att dölja det i morgon på idrotten, det finns två val, antingen att skippa idrotten eller att sätta på en kompress och bortförklara det som något som hände när jag var ute i skogen. Vi får se hur jag löser det. Nu till en positiv överaskning, jag har gått ner över 3 kilo! :D Det är underbart! Iofs har jag vart dålig på och äta, räknat kalorier och spytt ganska mycket men de senaste dagarna försöker jag äta någotlunda som folk tros att jag oftast försöker hoppa över frukosten för att slippa de kalorierna o sen äta mindre än jag brukar. Men hur som helst, tre kilo åt rätt håll!

Så jävla skönt att äntligen känna något som känns tryggt och säkert - Smärtan. Jag har skurit mig. Och jag älskade det! Tvingade mig själv att sluta men egentligen vill jag skära mer. Djupare, så mer blod rinner. För nu rann det nästan ner för benet, det bildades vackra röda droppar. Nackdelen är den där känslan man får när jeansen glider emot låret sen men det ordnar jag i morgon med hjälp av lite medicintejp och kompresser. Nu väntar jag på att blodet ska torka så att jag kan bädda ner mig och sova. Jag tänker inte lägga upp bilder på det.
Det blev ca 40 sår men bara ungefär 20 sår som var någorlunda djupa, jag var feg i början. Det svider som in i helvete men jag känner i alla fall något.

Konstigt nog saknar jag honom redan, jag ville egentligen inte bryta kontakten med honom etersom jag fortfarande tycker om honom. Men det kanske var värt det. Hur jag än hade gjort hade jag hamnat i skiten och då är det väl bättre att jag själv ska lida än att någon annan gör det? Han var verkligen en bra kille egentligen, smart som få och rätt snäll oftast. Nu sitter jag och deppar till denna låt, som han visade mig. Trots att han betädde sig som ett svin så käns det som att mista en del av mig själv. Det gör så jäkla ont, både ute och inne.

Raderat det jag skrivit

Jag är ÄNTLIGEN KLAR MED RELIGIONEN!!! >8D
HAHAHAHA!! Nu ska jag sova o bara chilla :P i morgon blir det svenska som gäller! Och den kommer jag lägga upp här för allmän beskådning :P Gonatt!

God morgon på er! Nu är jag nästan klar med religionen. Jag har skrivit åtta datorskrivna sidor och  är klar med två av kyrkorna men har fortfarande en kvar, jag har bara kvar egna åsikter vilket kommer gå lätt som en plätt, innehållsförteckning, källförteckning och inledning. Detta kommer gå lätt =P  Hoppas på att det blir skola i morgon för jag saknar mina vänner. Nu ska jag ta och skriva lite mer om den protestantiska kyrkan. Ha det gött!

/Graphite

God natt på er. Jag vill fortfarande skära mig men det tänker jag inte göra. Känner mig ganska ensam just nu, vill inte bekymra/såra dig mer än jag redan gjort med att jag spyr o skär mig. Fan. Äh.


"Dont be scared honey, it will soon become the end..."
His words she paid no mind
Her body they would find
Covered in blood and maggots
He violates her body
Grabs, bruises on her arm
He swore to her in secrets
That their would be no harm
"Oh baby, i'll love you. Forever..."
His words she paid no mind
Her body one would find
Covered in blood and maggots
Scars and wounds abundant
Her eyes bashed into her head
He's keeping her alive
She's wishing she were dead
"How dare you BITCH! YOU. ARE. MINE!"
His words she paid no mind
Her body they would find
Covered in blood and maggots
He cuts her throat in half
She gurggles out the blood
Her body's rotting slowly
Sinking in the mud
His words she paid no mind
Her body they did find
Covered in blood and maggots

Hon försöker febrilt klättra upp för de höga tegelstensväggarna men det är lönlöst. Panikslaget och förtvivlat klöser hon på väggarna, skriker, gråter. Ignorerar de uppskrapade händerna efter försöken att klättra upp och göra sig hörd.
Smink som rinner, blod som fläckar ner de vita kläderna. En krossad människa ihopkrupen i ett mörkt hörn mitt i ingenstans. Som bara längtar efter att det ska komma ett rakblad och skära upp väggarna som håller henne fångad. Hon reser sig upp igen, hennes gula lysnade ögon har en nyfunnen beslutsamhet men ändå, ett stort tvivel. Hon tar ett djupt skakigt andetag, sluter ögonen, knyter näven och slår den så hårt hon kan mot väggen som inte viker sig en tum. Desperationen ökar, hon skriker för full hals, skriker om hjälp, ber om befrielse. Slår händerna mot väggen i ren panik, tegelstenarna är nerstänkta med blodet från hennes uppslagna knogar. Men det gör ingen som helst skillnad. Hon måste bli fri!

Hon kryper återigen tillbaka in i sitt hörn och bara tysta snyftningarslipper ut mellan hennes läppar. Hon andas häftigare och sluter sina gula ögon. Biter sig i överläppen och lutar huvudet mot knäna. Hopplösheten sköljer över henne som en stor våg...

Pluggar o lyssnar samtidigt på denna underbara låt. E, jag vet att du läser detta o kom ihåg, It's okey not to be okey.

Jag har tänkt på en sak rätt länge nu. Att livet är jäkligt orättvist, men för de flesta blir livet vad man gör det till. Många kan inte rå för att de mår dåligt heller men jag till exempel skulle kunnat fortsatt mått bra o vart precis som alla andra 14 åriga tjejer, sprungit efter killar, stått och skrikit efter Erik Saade och Danny istället för att sitta hemma på mitt rum och skära upp armarna/låren. Jag har en bra uppväxt, bra föräldrar som inte bråkar, en underbar syster o helt amazing vänner som alltid har funnits för mig. Men ändå sitter jag nu nästan i ett beroende vilket e både farligt och absolut inte alls bra. Konstigt nog är det inte alltid jag bryr mig om att jag kommer få både tand och hjärtproblem om jag fortsätter spy så som jag gör. Ändå kan jag inte sluta räkna kalorier. Men idag har jag inte spytt!
Anyway, back to the subject. Man får göra det bästa av situationen. Alla har inte en perfekt uppväxt, rättare sagt, ingen har en perfekt uppväxt, föräldrarna kanske dricker, man kanske har blivit våldtagen, bara festar o håller på med skit på fritiden, blir mobbad eller försöker vara den perfekta människan..

Man tvingas göra det bästa av situationen och jag hoppas att alla som läst igenom detta verkligen försöker tänka på det possitiva, på riktigt istället för att tex, tycka synd om sig själv. Nu ska jag sluta babbla o ni ska få lyssna på låten!

Jag måste säga att jag starkt ogillar renskrivning av saker. Om man nu har bemödat sig med att skriva låt oss säga 30 handskrivna sidor med sin finaste handstil och sen blir tvingade att skriva om allting på datorn. Snacka om dubbelarbete! Och jag tänker inte göra det arbetet två gånger. Är det inte bättre att bara skriva snyggt från början? För let's face it, när man renskriver följer man knappast texten man skrev första gången för man anser att den är USEL. Och plus att man blir så jäkla trött på att renskriva att man bara vill spy på det. Vilket jag antagligen kommer göra om jag inte skjuter lärarna först. Så nåsta gång vi ska skriva nåt sånt där projektarbete/uppsats/skit så kommer jag be mina föräldrar snällt om jag kan dra med pappas mini PC till skolan o spara ungefär 75 % av tiden man spenderar med att sakta och mödosamt skriva.

Jag vill verkligen bojkotta renskrivning men... det skulle ge mig dåliga betyg och en lärare som jag skulle börja ogilla ännu mer. Men nu ska jag iaf renskriva (och skriva de kvarvarande 10 sidorna) min religionsuppsats och sedan skriva klart svenskan och ev öva på tyskaglosorna om de är iskrivna i boken. Men i ärlighetens namn så kommer jag nog vilja riva sönder böckerna när jag e klar med religionen så vem försöker jag lura, Nu kommer jag skriva klart religionen och sen slappa resten av dagen :P

Ligger och lyssnar på min älskling som har somnat när vi pratat i telefon ^^ har inte hjärta att lägga på för det låter så gulligt när han snarkar ^^ thihih ^^ Han är verkligen min ängel som jag älskar ^^ Trots en jäkligt tubulent natt med MASSOR av gräl så älskar jag honom mest av allt ^^  Nu är allt bra igen trots att jag kommer få stå ut med atthan ger igen för lite saker... men men.. my bad.

Nu har han vaknat till men skulle tro att han snart somnar som en stock :P Jag älskar min Pojkvän, som är bara miiiin >8D ♥

Hat mot tårar

Det är vid sånna här tillfällen som jag bara vill hoppa framför tåget. Känner mig så jävla elak. Men sån e jag kanske, en människa som är elak? Hemska tanke, då dör jag hellre

Idag har jag käkat...

ca 4 - 5 dl saft   =     450 kcal
1,5 kyclkinglår    =     90 kcal
Potatis sallad     =     155 kcal
Cous cous          =    100 kcal
6 köttbullar       =     150 kcal


Totalt 945 kcal

Tror jag fick upp åtminstone en tredjedel av lunchen.  Vilket borde bli:  945 - 50 - 33 = 862 kcal

 

Har för mig att man som kvinna ska äta ca 3000 kcal/dag. Jag ska försöka äta mer i morgon, men nyttigare. Det borde finnas ett annat sätt att bli fin än att förstöra min kropp. Då är det bättre att inte äta något alls än att förstöra tänder m.m.
Så i morgon kommer jag inte spy alls. Efter snacket med min kille idag om allt så känner jag att jag inte vill förlora honom pga detta men jag är samtidigt rädd att om jag slutar spy så kommer jag börja skära mig igen. Jag förtjänar kanske inte att vara helt lycklig?