Nu är jag trött, ska snart sova. Hade tänkt att komma i säng innan klockan ett inatt. Ska skriva rent lite dikter och skriva en och annan mening på religion uppsatsen innan jag stänger av för i kväll. När man anstränger sig för att vara glad varje dag så tar det lixom stopp när man är på sitt rum i all ensamhet.

Finns alltid där för mina vänner
Kan alltid lyssna på hur de känner
Men när det kommer till hur jag mår
Då jag kvickt ett leende på läpparna får

Jag mår bara bra

Vill inte förklara för jag vet inte varför?