Inlägget är raderat

Släpp mej fri - Sofijah
jag vakna mitt i natten, kännder känslan som igår
som fick mej falla ner på knä, och be en bön att mina sår
ska läkas med åren, att det finns något mer
jag vill tro att de finns änglar, som ser o tittar ner
hoppet håller mig vid liv, men ja vet inte hur länge
men de känns som om livet går ifråg de sämre till bättre
så jobbigt att beskriva, glad men deppig ändå
jag ser ljust på min framtid, vi får se hur de går
men hur ska ja klara av ett liv som ja tvekar på
svaren finns där framme men vet inte om ja vågar så,
ja tar ett steg åt sidan, låter vägen gå utan mej
kanske fortsätter nån gång, men ja vill inte gå de själv
har blivit sårad gång på gång, men rest mig upp igen
men denna gången går de inte, ge mej din hjälp
jag kryper långsamt framåt, vad är de som faller ner,
är de änglarna som kommer, ska de göra mig hel

jag har kämpat o nu, fortsatt leta efter svar
ja vill se hur mina läppar med er
jag har allt jag vill ha, men ändå mår ja inte bra
snälla någon släpp mig fri..

det går inte att förklara, känslor sitter för djupt
såklart att livet går vidare, frågan är hur
jag har klättrat ifrån botten, men det känns som jag är kvar
på samma plats som förut, allt är precis som de va
ja vill inte inse sanningen, ljuger för mitt inre
nu när ångesten förvandlats, till mitt sjätte sinna
det finns inget slut, hjärtat slutar snart att blöda
varje gång ja ser i spegeln, ser ja ögon som är röda
fyllda utav tårar, sår på mina kinder
jag vill ha en rak väg, ja klarar inte flera hinder
dom säger allt ordnar sej, vi tror på dej
men saken är den, man måste tro på sej själv
jag vill aldrig mera leva, jag vill somna in föralltid
och när ja har nått himlen, vill ja inte ha ett nytt liv
det är svårt att hitta tankarna, för allt går bara runt
känns som dagar går förbi, medans ja väntar på mitt sagoslut

snälla släpp mig fri..

Även om du tog tillbaka allt som du har sagt
Även om du grät och sa jag har aldrig känt såhär
Även om du sa förlåt för allt som du har gjort
Så skulle jag aldrig se åt dig igen jag svär
Om du lovade att ändra dig och bli normal
Om du sa jag kommer alltid att älska dig
Skulle det inte spela någon roll
För tro det eller ej men jag älskar inte dig

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer

Men du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du har sårat mig mera än du tycks förstå
Men ett öga för ett öga, ja det heter väl så
Och du som tror på karma, och kallar dig lärd
Borde veta att i nästa liv blir du ingenting värd

Nej du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Oh, oh ,oh

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Fyll mig med luft igen
Gör mig synlig
Du får gärna avsky mig
om det gör mig tydlig igen

Om du vill visa dig igen
Om du vill komma hit igen
Om du vill röra mig igen
Så måste jag vara i färg

Fyll mig med vatten min vän
men håll mig flytande
Jag låter dig avsky mig
Det gör mig tydlig igen

Om du vill visa dig igen
Om du vill komma hit igen
Om du vill röra mig igen
Så måste jag vara i färg

Det ville inte komma upp. Aldrig mer kebebrulle. Fan vad jag känner mig äcklig. Föreställer mig hur jag går upp 3 kilo till i vikt nu bara över natten. Jag hatar min kropp, nu är det sagt.

Jag är orolig över min svarta ängel och vet ärligt talat inte vad jag kan göra för att han ska må bättre. Jag älskar honom ju, så varför kan jag inte hjälpa?

Jag saknar min pappa, han är borta hela veckorna o denna helg är han iväg med jobbet, imorgon kommar han hem, sen åker han efter en stund för han ska jobba.

Vet inte vad som är fel med mig, men denn ager mig en klump i halsen.

Back into my bubble. Now, i'll fake it!

Nu vet N om nästan allt. Det skrämmer mig. Hon vet ju vem jag är, o kan typ berätta för vem som helst. Fy fan! Varför är jag så dum?

Låter jag fasaden skina igenom? Min F messade nyss o sa att jag inet såg glad ut.. Det kan väl inte synas att jag e deppig? Det skrämmer mig.

Jag accepterar faktum att min älskling ser o vet hur jag mår, men alla andra får fanimig inte veta. Är livrädd för att skada dem, det är min värsta mardröm, för mina vänner är trots allt lika viktiga för mig som luft. Så vänner, familj och Bobbis utgör mitt liv. Så är det bara. O jag vill inte skada någon av dem. Trots att jag redan gör det. Men jag borde åtminstone kunna hålla ute mina vänner från detta, de kanske berättar för sina föräldrar som i sin tur berättar för mina. O det FÅR INTE HÄNDA! Jag vet ju att de inte skulle vilja göra det för att vara elaka utan för att de bryr sig. Jag var nära att berätta för en kompis, hon skulle inte säga nåt eftersom jag redan vet att hon har blivit våldtagen, är deprimerad och hon vet att jag har blivit utnyttjad av tidigare pojkvänner. Så hon skulle jag KANSKE kunna berätta för. Men jag vet inte. Kanske bäst att jag inte berättar för någon ändå. Eller? Äh, vi får se

Mår fortfarande skit, känner mig äcklig återigen, på grund av flera anledningar. Vet inte vad jag ska ta mig till. Vad brukar ni ta er till när ni inte vill vara kvar i ert eget skinn? Ja, jag brukar göra hål i skinnet, men ikväll är det inte något alternativ. Ska bara vända mig om i sängen och blunda så får vi se hur det går. Detta kan bli en hemsk natt eller bara ett helvete, antingen eller, kanske båda!

Ni ser bilden där uppe (svår att missa, jaja, jag vet att ni tänker det)? Det är så jag känner mig för tillfället, i alla fall i själen, det är en önskan jag har, att bara få flyga iväg, men inte permanent, bara för en vecka eller tre?

I morgon ringer jag till kuratorn och bokar en tid. Nu ska jag berätta som det är och se vad som händer. Kan inte leva så här, men vet inte hur jag ska kunna leva utan det heller.

Nu är det dax för läxor! Sen ska jag surfa omkring lite på viktiga saker som jag känner det hade vart en dålig ide att prata om =)

Dessa svider som fan, men det är inte lika svullet längre. nu ska jag sova. Mår ganska bra ändå.


Kram Grapihite♥

Jag är så jäkla äcklig. Fattar det bara inte. Jag kanske bara bore försvinna, för alltid?
Vem skulle ändå sakna ngn som mig?..

Jag känner mig som ett monster, e jag verkligen psykist sjuk och har jag verkligen tvångstankar?.. har itne bara sjuka människor sånna?

Hon stängde skrivblocket och lutade huvudet mot sina knän. Så satt hon en lång stund och bearbetade allt som hade hänt. Hon gick igenom allt gång på gång, upprepade vissa delar av den traumatiske händelsen för att förstå att om hon hade gjort annorlunda hade det aldrig hänt. Det måste vara hennes fel, hon skulle inte haft en så kort kjol, och absolut inte det där tighta linnet som visade alldeles för mycket av hennes bröst på sig när hon genade genom parken på vägen hem från festen. Och hon var helt klart för full, trots att hon bara hade druckit en starköl så måste det vart alkoholen som gjorde att han inte förstod att hon inte ville, eller?

 

Tårarna började bränna innanför ögonlocken, men det kunde inte bränna mer än det redan gjorde mellan hennes ben. Det blödde och för varje steg hon tog kändes det som om någon stack hennes underliv med tusen knivar. Det var därför hon släpade sig till sängen och inte har rört sig en millimeter sedan dess. Hon skrev, och skrev, och skrev tills klockan stod på 05.37 då hon slog ihop blocket och började fundera på om hon skulle klara att gå hela den långa vägen till duschen. Sakta, sakta började hon försöka ta sig upp ur sin höga säng, förhoppningsvis skulle det göra mindre ont på vägen ner än vad det gjorde på väg upp.

Ett steg i taget tänkte hon för sig själv. Jag måste klara det, liksom, hur svårt kan det vara? Jag har gjort det förr och borde klara att göra det igen.

 

Hon bet sig hårt i läppen när hon sträckte ut benet för att ställa sig på våningssängens första stegpinne och hon kunde inte hålla tillbaka ett tyst skrik. Tänk om någon hörde? Det fick bara inte hända, då skulle de komma in och undra vad som hänt. Men mamma låg i soffan och sov. Pappa var iväg på ”arbetsresa”. Eller rättare sagt så var han och knullade någon slampig tjej som var bara ett par år äldre än henne själv. Hon trodde inte att risken var så stor att någon hörde.

Nu är det bara fyrasteg kvar tänkte hon för sig själv. Det borde jag klara på något sätt. Hon andades in långsamt, en av hennes fötter nuddade i alla fall den översta stegpinnen så nu var det bara att flytta över tyngden till den ena foten så hon kunde fortsätta. Hon tog ännu ett djupt andrtag och sedan höll hon andan och gjorde det snabbt. Hon skyndade sig att ställa sig med båda fötterna på den översta stegpinnen. Hon lyckades med det, sen kom smärtan som var så intensiv att hennes ben vek sig under henne och hennes mage knöt ihop sig totalt. Hon föll handlöst ner på marken från sängen, slog i hakan i sängkanten, vrickade foten mot en av stegpinnarna och sedan, i samma sekund som hon nuddade golvet, blev hela världen svart.

Nu blir det läxor!

Tror håret börjar torka nu! äntligen, men nu skiter jag i det och sover istället :P
Brukar sätta upp dem men nu får de torka över natten om jag inte blir galen på dem.

Jag mår rätt bra om ni undrar, men är förtfarande rädd inför kuratorn i morgon. För er som undrar hatar jag fortfarande min faster mer än vad ni kan ana, hon kan ta sig i brasan! Hon har trots allt alltid vart en del av mitt liv, trots att jag inte tänker släppa in henne i det igen. För hennes chans är borta, hon högg mig i ryggen utan att ens bry sig om att jag e helt krossad av det. Det som gör mest ont är mig ändå att hon inte bryr sig.

God natt på er!

Idag har jag gjort något jag ångrar som fan. Ska till skolans kurator idag klockan 13.00. Hur ska man klara av att prata om ätstörningar, självskadebeteende och övriga problem när man inte känner någon som helst tillit till människan som sitter framför en och ska hjälpa en att ta sig upp ur skiten? Nej, jag vill inte dit, men jag gör det inte för min skull heller, konstigt nog börjar jag trivas med att må så här, jag klarar skolan bra, håller fokus o har inga självmordstankar. Kanske att det är jobbigt ibland, kanske att jag kan skära för djupt, eller skadas för att jag spyr, men spelar det verkligen någon roll? Människor tycker om mig , jag vet. Det är därför jag inte gör något. Mina vänner, min pojkvän och min familj gör jag allt för, verkligen allt. För jag älskar dem så jäkla djupt, de är verkligen de som gör mg levande.


Nu ska jag gå och tvätta håret för första gången med mina dreads i. Kommer bli intressant som tusan!

ÄNTLIGEN!! =D Ser fram emot skolan i morgon! ÄVen fast en del av mig nästan e lite rädd. Det ska bli kul att chocka folk igen!

Jag har ont i låret där jag skar mig igår, det ömmar och ser inte så bra ut, lite svullet o så. Kanske inte var så smart?

Inte det smartaste att spy upp lunchen heller. men nu är det gjort

Jag har för första gången på flera dagar orkat läst igenom allt på din facebook och är nu inne i mitt skal igen. Jag står fast vid att det de sa är sant

Vad är det för fel på mig? hur kan man inte vara lycklig när man har fått tillbaka den man älskar? För en sak är säkert, jag älskar honom.
Har försökt nu e de senaste två dagarna att inbilla mig att det skulle vara bäst såhär, att vi borde ha väntat några år med att bli tillsammans tills jag klarar det. jag vet inte om jag kommer klara detta just nu. Men jag vill försöka, för våran skull.

Mobilen e avstängd, jag ska försöka ta mig upp ur detta nu. Innan det blir värre, igår och i förrgår kände jag absulut ingenting, inte lycka, inte sorg, inte något. Eller jo, jag hade ont i hjärtat men mina tårar var känslolösa även fast de vägrade sluta rinna. Nu ska jag jobba med att inte gräva ned mig djupare så jag blir ett monster igen. När jag äntligen börjat känna mig riktig så händer detta, det kanske inte är meningen att jag ska vara lycklig? Om det är så vägrar jag inse det för jag vill inte bara gå och tycka synd om mig själv  det har jag äldrig gjort och kommer aldrig att göra för sånt gör jag bara inte.

Jag känner mig lika elak nu som då, för jag vet ju att hon vad hon nu heter hade rätt om  mig. Jag är bara en liten snorunge. Sånt sätter sig alltid djupt inne i mig när jag vet att det är sant. Så det kommer jag ha i hjärtat när jag e deppig, när jag skär mig. Men de senaste två nätterna när jag gjort det har jag haft denna i huvudet:

Go to sleep and close your eyes,
And dream of broken butterflies
That tore their wings against a thorn.
You know the pain that they have endured
Silver metal shine so bright
Scarlet blood that feels so right.
Dream of that blood trickling down,
And wake up just before you drown.
The moonlight shining off your tears
As you bleed out your worst fears.
So tonight when you start to cry
Whisper the cutters lullaby:

Hushabye baby, you’re almost dead
You don’t have a pulse and your pillow is red.
Your family hates you
Your friends let you bleed
Sleep tight with a knife,
Cause its all that you need.

Rockabye baby, Broken and scarred,
You didn’t know life would be this hard.
Time to end the pain you hid so well
And down you’ll come baby,
Straight back to hell!

Hittade nyss denna med som jag lägger upp, nu ska jag sätta mig och rita.

Skin so smooth with cuts so deep.
i watch the blood as it starts to seep.
it hurts so good with every incision.
just blame it on me it was my decision.
the world wont miss me for very long.
i tried my best so hard to belong.
but with my death mabey someone will see.
that there are others just like me.
try your best to save thier life.
because they might be next to pick up the knife.
this is my prayer for every cutter
if your gonna end your life try to save another

jag fattar inte hur den där jävla fittan kunde förstöra allt för mig sådär. Hon e fan helt jävla dum i huvet. Och sa inte ens förlåt!! Sen blev det sådär!!  FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN!!!!!!!!!!! Hon borde gå o ta sig i röven den idioten som inte kan hålla sig borta från mitt liv. Jag hatar facebook med. Men mest av allt hatar jag mig själv.. För som jag gör mot dig nu, lovade jag att aldrig göra. Jag är en sån jävlahemsk människa men det känns inte som om jag har ngt val. Jag krossade precis mitt och Bobbans hjärta i en smäll. Man ska inte säga att man vill ta en paus till den man älskar! Det är helt jävla sjukt!! FAN!

För första gången på nästan ett år gör den psykiska smärtan påmind i form av verklig fysisk smärta.

"Ja men om du nu är knäckt då e hon inget att ha. Då e hon bara en liten snorunge. Så stå på egna ben och skit i henne."
(stämmer helt och hållet)

Jag hatar verkligen mig själv så om detta inte fixar sig vet jag inte vad jag skulle göra. Jag älskar ju honom mer än jag nånsin älskat ngn annan!! Jag.. jag vet inte.. Fan vad jag hatar det här.

JAG VILL INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!...

Nu vet jag inte vad jag ska göra.. Hjälp mig... någon?

Känner fortfarande hat. Det kan jag leva med, men kan inte leva med att jag inte fick förstöra mitt liv helt själv.

Jag vet inte hur man ska hantera hat mot sin faster och kusin? Vet inte om jag kommer klara mig igenom fler smällar än den här. Vad fan ska man göra nu då?

Hur fan ska man klara av det här? Ingen jag kan få bo hos tills den 17:de Augusti? Det är ett helvete att vara ensam hemma med en syster på 10 år som driver en till vansinne! GÖR INTE SAMMA MISSTAG SOM MIG!! (Även fast detta är ofrivilligt)

Jag är rädd, rädd som fan. God natt

Ignorera tidigare inlägg, det fixade sig utan problem =)

Jag mår sådär trots att jag haft en helt underbar dag, jag känner mig mera grown up i sinnet efter idag, det var grymt (Men jag är fortfarande barn i sinnet vilket Robban märkte när jag hoppade över vattenpölarna idag i stadsparken) ! =D Wow asså, jag älskar dig verkligen ♥

Vad ska man säga om morgondagen.. Det kommer bli intressant =) Jag ÄLSKAR min familj!!! ♥

Jag vill verkligen skära mig, men ska låta älsklingen min sova, han behöver det =) Det kommer kanske gå bra tror jag, ska bara lägga mig i sängen, vända ryggen mot rakbladen som ligger i den vita lådan med metallhörn (/kanter eller vad man nu ska säga) och försöka somna utan att föreställa mig hur den blanka, vassa metallen delar min hud och släpper fram några droppar blod som rinner ut ur det färska såret... Den sköna känslan efteråt, när man äntligen kan andas ut och känner hur all psykisk smärta lämnar ens kropp och man bara kan fokusera på den sköna bultande fysiska smärtan som fyller upp ens sinnen till max.. Nej!! Jag får inte tänka på sånt!

God natt mina freaks, sov gott! Ni betyder! ♥

Förlåt, Förlåt.. Vad ska jag göra?

Jag känner mig död innuti för första gången sen... igårkväll.. Fan, piller? Hoppa, skära?

Jag vill skära mig!!!

"O Romeo, Romeo! wherefore art thou Romeo?
Deny thy father and refuse thy name.
Or if thou wilt not, be but sworn my love
And I'll no longer be a Capulet."

- William Shakespeare, Romeo and Juliet, 2.2

Jäkla mensverk man ska ha då! Men som tur är så har några extremt smarta människor uppfummit Pronaxen som hjälper hela dagen (ibland) ^^ Men vi får se, kanske behöver "starkare" grejjor i framtiden.

Nu ska jag ladda in bilderna från kameran i datan medan jag dukar fram till kvällsmat. Sen ska jag skapa en ny blogg där jag ska kunna sälja mina bilder, har redan 2 potensiella köpare som är lite intresserade tack vare Robban  <3 Tack <3333

Dax att duka, kram på er, och här får ni en låt =D

Har tänkt på det länge, verkligen tänkt
Hur jag skall få dig att förstå hur det känns
Hur jag skall närma mig detta, våga berätta
Släppa, få hjärtat å lätta
Rädd att jag kanske hade läst dig fel
Kan jag säga nu med säkerhet
Att min första instinkt var korrekt
Nu vill jag uttrycka det i klartext
Du är helt klart unik och speciell
Universum är vigt åt dig själv
Från den djupaste platsen mörkaste delen
Av min själ vill jag berätta det här

Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer…

Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör

Jag hoppas du,
Du får leva med det resten av ditt liv
Att du lever med det i all evig tid

Jag hooka’ dig en plats att bo när det var svårt
Gav dig min axel när du var full av gråt
Låna dig pengar att klara dina knipor
Hamnar du i helvetet skicka mig ett vykort
Min kamera försvann, du skyllde på min föredetta vän
Som du dessutom knulla i min säng
Vill hellre genomleva nittionio jävla vintrar
Att rulla naken över krossat glas, äta fimpar
Än att nånsin igen känna dina vibbar
Du ljög fan bättre än delfinerna simmar
Huvudperson i mina sämsta minnen
Om du var sist på jorden i elfte timmen

Så..hoppas jag, ( hoppas jag)
Så..hoppas jag, ( hoppas jag)
Så..hoppas jag, ( hoppas jag)
Så..hoppas jag, ( hoppas jag)

Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör

Jag hoppas du,
Du får leva med det,
Du får leva med det,
Du får leva med det,
..resten av ditt liv
Du får leva med det..

Du spela mina nerver ut tills dom brast
En cancer i röven vart jag än satt
Denna här belöningen blir ditt tack
Hoppas att din utförsäkring går snabbt
Att dom skriver idiot i ditt pass
Att du i ditt nästa liv blir en mask
Fan vad jag behövde få detta här sagt
Blir två ton lättare än vad jag vart

Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.
Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder
Vad som än händer.

Jag hoppas att ditt vin blir till vatten
Blixtar prickar dig
Hälsa till satan, vi hörs
Jag hoppas att olika olyckor händer
Du vet vad jag känner
Jag vet att du hör

Jag hoppas du,
Aldrig någonsin igen kan komma ihåg en pin-kod, asså aldrig, även när du får en ny.
Och må din klocka alltid gå tjugo minuter för sakta så att du alltid kommer för sent
Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött
Och även när du är pigg så ser du väldigt väldigt väldigt trött ut..
Och må dina hårddiskar för evigt alltid krascha

Tårarna är snart här. Ska sova, vill skära, vill spy. Vill inte riktigt leva längre, hatar att vara deppig.

Welcome to my heaven
Welcome to my hell
you see, it's not going så well
I am stuck inside this shell
You see my smile
You do not hesitate for a while
But then you hear my screams
You hear my cry
My call for help
The blackness wraps around my soul
Keeps it locked inside
It keeps them away
Forever

Jag är totalt livrädd inför morgondagen. men måste göra det ändå.

Detta är för mycket, jag kommer varken klara att flytta eller om pappa skulle flytta hemifrån. Fan ta hans depression under hela min barndom, fan ta hans 12 års långa skjukskrivning, FAN ta tiden då han låg under en kudde och hade ångest och var okontaktbar under större delen av min barndom! Vill bara gråta just nu.. men det kan jag inte göra nu, jag är ju inte ensam. Pappa ligger i o försig i sängen bakom mitt säta och sover men det har ingen betydelse. Om tre timmar borde han och jag vara hemma i tierp igen, längtar verkligen efter det, efler min mjuka säng, fter mina rakblad och anteckningsblock... Vill spy, har inte gjort det på hela dagen.. Fan..

Vill inte vara svag, vill inte ha det såhär!!

Ljög just tungan av mig, fan.. Hatar att behöva göra det. Kan inte jag vara född sisådär 6 år tidigare?