Hon stängde skrivblocket och lutade huvudet mot sina knän. Så satt hon en lång stund och bearbetade allt som hade hänt. Hon gick igenom allt gång på gång, upprepade vissa delar av den traumatiske händelsen för att förstå att om hon hade gjort annorlunda hade det aldrig hänt. Det måste vara hennes fel, hon skulle inte haft en så kort kjol, och absolut inte det där tighta linnet som visade alldeles för mycket av hennes bröst på sig när hon genade genom parken på vägen hem från festen. Och hon var helt klart för full, trots att hon bara hade druckit en starköl så måste det vart alkoholen som gjorde att han inte förstod att hon inte ville, eller?

Tårarna började bränna innanför ögonlocken, men det kunde inte bränna mer än det redan gjorde mellan hennes ben. Det blödde och för varje steg hon tog kändes det som om någon stack hennes underliv med tusen knivar. Det var därför hon släpade sig till sängen och inte har rört sig en millimeter sedan dess. Hon skrev, och skrev, och skrev tills klockan stod på 05.37 då hon slog ihop blocket och började fundera på om hon skulle klara att gå hela den långa vägen till duschen. Sakta, sakta började hon försöka ta sig upp ur sin höga säng, förhoppningsvis skulle det göra mindre ont på vägen ner än vad det gjorde på väg upp.

Ett steg i taget tänkte hon för sig själv. Jag måste klara det, liksom, hur svårt kan det vara? Jag har gjort det förr och borde klara att göra det igen.

Hon bet sig hårt i läppen när hon sträckte ut benet för att ställa sig på våningssängens första stegpinne och hon kunde inte hålla tillbaka ett tyst skrik. Tänk om någon hörde? Det fick bara inte hända, då skulle de komma in och undra vad som hänt. Men mamma låg i soffan och sov. Pappa var iväg på ”arbetsresa”. Eller rättare sagt så var han och knullade någon slampig tjej som var bara ett par år äldre än henne själv. Hon trodde inte att risken var så stor att någon hörde.

Nu är det bara fyrasteg kvar tänkte hon för sig själv. Det borde jag klara på något sätt. Hon andades in långsamt, en av hennes fötter nuddade i alla fall den översta stegpinnen så nu var det bara att flytta över tyngden till den ena foten så hon kunde fortsätta. Hon tog ännu ett djupt andrtag och sedan höll hon andan och gjorde det snabbt. Hon skyndade sig att ställa sig med båda fötterna på den översta stegpinnen. Hon lyckades med det, sen kom smärtan som var så intensiv att hennes ben vek sig under henne och hennes mage knöt ihop sig totalt. Hon föll handlöst ner på marken från sängen, slog i hakan i sängkanten, vrickade foten mot en av stegpinnarna och sedan, i samma sekund som hon nuddade golvet, blev hela världen svart.