Igår var jag på mötet hos soc och jag kan ärligt säga att det var det värsta jag gjort i hela mitt liv, och jag har gjort mycket dåliga saker. Jag har fobi för möten där flera människor samlas för att diskutera personliga saker och ännu värre, när man diskuterar MINA personliga upplevelser! Socmänniskan var en tjej på kanske 30 år med brunblondt hår och glasögon. Hon var snäll och så men jag tror att anledningen till att jag ogillade henne så starkt var frågorna hon ställde till mig. Jag vill inte att någon människa, och särskillt någon främling som jag aldrig täffat ställer frågorna som den mest naturliga sak i världen. Till råga på allt sitter mina föräldrar på varsin sida om mig och lyssnar på allt.

Soc: Fick du se dem också(killarna som utnyttjade mig)?
Jag: *nickar*
Soc: vad fick du se?
Jag: Det vill jag inte gå in närmare på.
Soc: okej.

Det första vi gjorde var att vi skulle gå igenom psykologens orosanmälan (hatar fortfarande det där förbannade ordet) och då var det verkligen rakt på sak. "Det står här att du har blivit ustatt för sexuellt övergrepp och haft ett självskadebeteende". Jag fick också veta att jag uppvisar (Dissociativa?) symtom där jag inte kommer ihåg mycket om själva upplevelserna. Det var en av de största chockerna, hon sa det som om jag var sjuk.
Jag förstår inte hur såna samtal kan hjälpa? Hur tror man att en människa kan må bättre av att bli skickad till någon myndighet där de förväntar sig att jag ska svara på frågor som jag inte ens själv vill veta av?

Så fort jag kommit ut i trapphuset började jag gråta. Det gick bara inte att hålla tillbaka och jag är en sån som ALDRIG gråter offentligt. Jag kommer aldrig gå in dit igen.  Socmänniskan pratade om att hon tvingades prata med direktören för att se om de måste vidta rättsliga åtgärder. Att känna sig överkörd är knappt förnamnet!

Det var som att bli utsatt för skiten en gång till.

Utan den här låten vet jag inte vad jag hade tagit vägen, så jäkla underbar <3

Nu ska jag försöka sova. Gonatt på er.

Hellu! IDag känns det ändå som om det kommer bli en bra dag trots att jag ska till psykologen och efter det ringa tillbaka till soc som ringde igår. Det var det jag ville berätta i bildbombsinlägget. Vi ska också klippa den förbannade gräsmattan som vanligtvis brukar ta drygt tre timmar, men nu när vi är tre som hjälps åt borde det gå snabbare att bli klar. I morgon skrivs tentan nere på bilskolan iallafall och i morse när jag gjorde ett övningsprov fick jag ALLA RÄTT!! O.O Snacka om att bli förvånad, men det för med sig en helt underbar känsla att känna att det faktiskt går bra och det känns inte helt omöjligt att klara det!

Jag och L har pratat om att åka iväg och tälta några nätter, det hade verkligen vart kul, men spännande eftersom vi båda två (mest jag ^^) är lite.. respektfulla.. inför mörkret. Många säger mörkrädda O.e I förrgår bakade vi kladdkaka vilket slutade med att det stänkte varmt smör på min fot och smet i hela mitt ansikte (vilket för övrigt inte var mitt fel!!!)
Ha en jätteskön dag i sommarvärmen nu, får se hur länge solen är kvar :P

Här kommer ett gäng bilder båda gamla och nya! Det här hänt lite saker men skriver om det när jag vet hur jag ska förklara det, dock vet de två som läser bloggen nu när den är skyddad redan om det vilket gör att jag knappast behöver stressa :P  Den sista bilden är på en bok som jag starkt rekomenderar er att läsa! Jag mår i överlag ganska bra nu och ska spendera min eftermiddag ensam hemma med en kladdkaka och tacochips. Skiter i kalorierna nu för jag vill äta MASSOR med goda onyttigheter :P MWOHAHAHA!!!
För övrigt älskar jag verkligen ögon, de är så vackra <3

Nu har jag bestämt mig för något. Jag ska skriva, verkligen skriva om det jag vart med om och hur jag känt. Om hur det var att leva med konstant självhat och vetskapen om att man inte var värd mer än det man kunde visa för andra. Däremot har jag inga planer på att lägga upp det på bloggen. Jag behöver bara skriva ut det så jag får ut det ur huvudet. Så nu ska jag börja!

Dagen gick ut på att överleva skolan, vilket än så länge har vart nästan framgångsrikt. En lektion kvar nu vilket jag borde kunna klara utan några större problem. Det är ju livskunskap och det är ju rätt chill egentligen. Ha d bäst!