Flickans vargar
Flickan sitter ihopkurad i hörnet och skakar av rädsla och ångest, paniken kryper in under hennes skin och hon ber tyst att det ska sluta. Paniken sticker henne som tusen glödheta nålar ända in i hennes trasiga själ. Hon brinner inuti av ilska, rädsla, hat, tomhet och hundra andra oidentifierbara känslor som äter henne levande. Hon tittar upp och ser mörkret krypa närmre inpå henne, tårarna börjar rinna och hon skyler ansiktet med sina händer som är fulla med rivmärken efter hennes naglar. hon skäms trots att hon gråter ensam. Människor har sagt till henne att hon måste våga prata om det som är svårt, men hon skulle aldrig ens drömma om att berätta allt. Ett fåtal människor vet vem flickan är inuti vilket skrämmer henne så otroligt.
Hon har (hade (?)) massor av vänner som tyckte om henne och en helt underbar pojkvän men trots det klarar hon sig knappt ignom en vanlig dag. Flickan har anorexia och skadar sig själv. På minder än 5 månader har hon gått ned över 10 kg och förtsätter nedåt. Idag nådde hon ett av sina delmål, hon väger mindre än vad hon gjort på över ett år och hon tänker inte gå upp. Flickan lever i princip på lätt-keso och citronvatten såvida hon inte tvingas äta något annat. Lunchen undviker hon till den grad hon kan göra utan att bryta sitt löfte till sin pojkvän och under middagarna äter hon så lite hon kan utan att det verkar misstänkt. Det enda hon kan äta utan dåligt samvete är som sagt keso (i små mängder), citronvatten och sallad. Det finns egentligen bara två saker hon är orolig för vad gäller anorexian, det är att hennes pojkvän ska lämna henne och att hennes bröst ska bli mindre.
Knivar och rakblad har hon massor av och har samlat på sig fler under det året hon har skadat sig själv. Det är till och med så illa att flickan har en av hennes vassaste rakbladsknivar i ett fack i skolväskan om hon skulle få panik. Hennes lår är ärriga och hennes armar och ben har mindre ärr som skulle kunna tas för rivsår då flickan är väldigt klantig av sig. Bland det skönaste hon känner till finns känslan när rakbladet sakta skär upp hennes hud så bloder börjar flöda. Det har blivit värre det senaste gångerna hon gjort det, då har blodet runnit och dropat längs med hennes ben, hon älskar det.
***
Hon har (hade (?)) massor av vänner som tyckte om henne och en helt underbar pojkvän men trots det klarar hon sig knappt ignom en vanlig dag. Flickan har anorexia och skadar sig själv. På minder än 5 månader har hon gått ned över 10 kg och förtsätter nedåt. Idag nådde hon ett av sina delmål, hon väger mindre än vad hon gjort på över ett år och hon tänker inte gå upp. Flickan lever i princip på lätt-keso och citronvatten såvida hon inte tvingas äta något annat. Lunchen undviker hon till den grad hon kan göra utan att bryta sitt löfte till sin pojkvän och under middagarna äter hon så lite hon kan utan att det verkar misstänkt. Det enda hon kan äta utan dåligt samvete är som sagt keso (i små mängder), citronvatten och sallad. Det finns egentligen bara två saker hon är orolig för vad gäller anorexian, det är att hennes pojkvän ska lämna henne och att hennes bröst ska bli mindre.
Knivar och rakblad har hon massor av och har samlat på sig fler under det året hon har skadat sig själv. Det är till och med så illa att flickan har en av hennes vassaste rakbladsknivar i ett fack i skolväskan om hon skulle få panik. Hennes lår är ärriga och hennes armar och ben har mindre ärr som skulle kunna tas för rivsår då flickan är väldigt klantig av sig. Bland det skönaste hon känner till finns känslan när rakbladet sakta skär upp hennes hud så bloder börjar flöda. Det har blivit värre det senaste gångerna hon gjort det, då har blodet runnit och dropat längs med hennes ben, hon älskar det.
***
Det käns som en hand kramar runt hennes hals och hon får svårare att andas. Men egentligen är det bara hennes ångest som hon sätter i halsen. Hennes mage kurrar och hon lutar pannan mot sina knän och tar ett stadigt tag kring sina ben. Skriket ekar i hennes huvud och det enda hon vill är att släppa ut det, men hon kan inte, hon vågar inte. Då kan hennes familj höra, vakna, gå upp och hitta henne sittandes i ett hörn gråtandes. Det känns som om tusen vargar vill klösa sig ut ur henne inifrån, med vassa klor krafsar de och ylar - ett städigt, smärtsamt ylande som får hennes blod att isas. De slutar aldrig yla.
Hon tittar upp mot den vita lådan som står uppe på hyllan övanför sängen och inser att hon måste ta sig dit för att överleva vargarnas klor. Hon reser sig sakta upp på skakiga ben och går mot sängen samtidigt som vargarna blir vildare och vildare, de ska få komma ut genom flickans hud. Hon sätter sig i sängen och sträcker sig efter lådan, tar ner den, öppnar den. Rakbladen och knivarna ligger där bland plåster och kompresser. Hon tar fram en gul rakbladskniv och tittar på den länge som för att se om vargarna inte kommer lugna sig trots att hon inte skär sig.. De lugnar sig inte utan blir ännu vildare..
Hon trycker upp rakbladet en bit och tittar på den vassa eggen, sedan sätter hon den mot låret, precis brevid ett av hennes ärr, trycker den mot skinnet och drar den sakta längs med låret.. Under hela snittet ylar den största och svartaste vargen av dem alla.
Sedan springer den mot såret och rymmer i form av blod. Sedan följer de andra efter och blodet börjar rinna i floder, de kommer inte sluta, det inser flickan, men hon bryr sig inte.
Hon hör hur vargarnas ylanden blir mer och mer avlägsna för att sedan tystna helt. Flickan kommer aldrig mer höra vargarna, flickan är inte längre vid liv.
Det käns som en hand kramar runt hennes hals och hon får svårare att andas. Men egentligen är det bara hennes ångest som hon sätter i halsen. Hennes mage kurrar och hon lutar pannan mot sina knän och tar ett stadigt tag kring sina ben. Skriket ekar i hennes huvud och det enda hon vill är att släppa ut det, men hon kan inte, hon vågar inte. Då kan hennes familj höra, vakna, gå upp och hitta henne sittandes i ett hörn gråtandes. Det känns som om tusen vargar vill klösa sig ut ur henne inifrån, med vassa klor krafsar de och ylar - ett städigt, smärtsamt ylande som får hennes blod att isas. De slutar aldrig yla.
Hon tittar upp mot den vita lådan som står uppe på hyllan övanför sängen och inser att hon måste ta sig dit för att överleva vargarnas klor. Hon reser sig sakta upp på skakiga ben och går mot sängen samtidigt som vargarna blir vildare och vildare, de ska få komma ut genom flickans hud. Hon sätter sig i sängen och sträcker sig efter lådan, tar ner den, öppnar den. Rakbladen och knivarna ligger där bland plåster och kompresser. Hon tar fram en gul rakbladskniv och tittar på den länge som för att se om vargarna inte kommer lugna sig trots att hon inte skär sig.. De lugnar sig inte utan blir ännu vildare..
Hon trycker upp rakbladet en bit och tittar på den vassa eggen, sedan sätter hon den mot låret, precis brevid ett av hennes ärr, trycker den mot skinnet och drar den sakta längs med låret.. Under hela snittet ylar den största och svartaste vargen av dem alla.
Sedan springer den mot såret och rymmer i form av blod. Sedan följer de andra efter och blodet börjar rinna i floder, de kommer inte sluta, det inser flickan, men hon bryr sig inte.
Hon hör hur vargarnas ylanden blir mer och mer avlägsna för att sedan tystna helt. Flickan kommer aldrig mer höra vargarna, flickan är inte längre vid liv.
kommentarer
Trackback
