Jag mår inte bra, så är det bara. Men egentligen har jag ingen anledning att må dåligt. Visst, jag har blivit utnyttjad av människor som betytt mycket för mig, haft ett helvete i skolan genom hela mellanstadiet och svårt att lita på människor. Men det borde jag väl kunna komma över rätt lätt ändå? Tydligen inte. Ändå har det inte vart hemskt hela vägen igenom. Jag har haft underbara vänner som alltid funnits där för mig, min familj är helt toppen och jag har inte haft en svår uppväxt. Men ändå mår jag så jäkla dåligt ibland.