Varning: Deprimerande inlägg

Skitsamma, det är ju ändå min blogg (tro det eller ej) och jag skriver precis vad fan jag vill här.
Hat tittat på bilder från när jag var liten, då var jag precis som alla andra. Men nu, vad fan är jag?  En deprimerad, osäker, tjock, elak, ful idiot. Ni kanske kommer protestera, så kan säga redan nu att ni har fel. Min självbild ligger på botten efter alla gånger jag gjort saker jag inte velat gjort. Tänker inte gå in närmare på det här eftersom det gör för ont att skriva.

I wanna paint my face
and pretend that I am someone else.
Sometimes I get so fed up
I donÂ't even wanna look at myself.
But people have problems that are worse than mine
I donÂ't want you to think I'm complainin' all the time.
And I hate the way you look at me
I have to say
I wish I could start over

I am slowly falling apart
I wish you'd take a walk in my shoes for a start.
And you'll might think it's easy being me
You just stand still, look pretty.

Sometimes I find myself shakin in the middle of the night.
And then it hits me and I can't even believe this is my life.
But people have problems that are worse than mine.
I don't want you to think I'm complainin' all the time
And I wish that everyone would go and shut their mouth
I'm not strong enough to deal with them.

I am slowly falling apart
I wish you'd take a walk in my shoes for a start.
And you'll might think it's easy being me
You just stand still, look pretty.

I am slowly falling apart
I wish you'd take a walk in my shoes for a start.
And you'll might think it's easy being me
You just stand still, look pretty.


Ibland, passar det inte att säga sanningen. Trots att man lovat att göra det. När man inte vill lägga sina problem på någon som vill veta men själv mår dåligt för tillfället. Jag vill bara stänga in allt i mig igen o gömma mig som tidigare. Backa tillbaka i min bubbla o hindra alla från att komma in i den.  Varför ser folk inte rakt igenom mig, hur mina ögon skriker att jag inte klarar mer? Mitt falska leende som döljer smärta och tårar? Det här skrämmer verkligen skiten ur mig. Jag vill skära mig, djupt, så blodet rinner.  Använda mina nya rakblad på min ärriga handleder.
Fan, får inte tänka så här, det är inte bra. Med dessa tankarna kommer jag inte kunna hålla löftet. Men kommer inte kunna skriva om jag lyckades eller inte eftersom du inte ville veta. Men det bekymrar mig inte för en sekund. Nu ska jag väl sova antar jag. Vi får se hur det går.