Slåss mot mig själv, mot min ångest och mot allt som är trasit, mörkt och bortglömt. Jag vill ha min smärta, tiden tinner ut för oss, det som jag ville skulle bli oss. Två dagar kvar varan en - kanske två jag måste vara hemma på. Kanske blir lättare att glömma dina glänsande, bruna ögon när jag inte ser dem varje dag.. Vill inte leva längre. Undra om man får åka taxi när man börjat på gymnasiet.. hoppas det. med lite tur får han det.. Annars vet jag inte vad jag ska göra.. Det gör så jävla ont för tillfället o ändå ska jag lägga på ett fake smile för kompisen på andra sidan webbkameran. Han är för tillfället det enda hindret mellan mig och mina rakblad. Vet inte om jag ser det som en positiv sak eller som en Negativ sak. För tillfället är det negativt. Varje gång jag sluter mina ögon ser jag mina armar - täckta av färska sår.