Märkt att det beror på vad man har räknat för nåt, bilar, då är 32 mycket. Pennor, det är också många. Papper, massor, räcker till många teckningar. minst 64 st om man verkligen vill.  Böcker, ja det är mycket och tar lång tid att läsa.  Sår, otillrckligt. vill ha fler, fler, fler, FLER, NUU!!

Men eftersom jag bestämt mig för att åtminstone hålla tillbaka det så gott jag kan måste jag kämpa vidare. 32 sår på mindre än en vecka. Men sitter för långt ner på benet, det kommer bli upptäckt om jag fortsätter så.

Ni som någon gång funderat på att skära er - Gör det inte! Det ända som händer är att ni får en lättnad som håller i sig tills du somnar som längst (vilket för mig är ca 5 min efter att jag packat ihop rakbladen). Lättnaden är underbart skön, bättre än alla orgasmer i världen (tyckte det vra en bra liknelse) men när den ebbat ut känner du dig helt slut (fortfarande liknar den orgasmer ;) nejdå, men jag ska vara seriös). Ofta får man ångest på morgonen när man vaknar och ser alla röda svidande sår på sin kropp. Om man har idrott under dagen svider det som tusan eftersom svettet innehåller salt. DET GÖR ONT! I omklädningsrummet tänker du konstant på att inte visa din såriga kropp.

65% av dina tankar kretsar runt självskadning. Du letar efter tecken på att dina vänner gör samma sak, men lyckas inte märka något eftersom de är så "perfekta". (Jag tycker i alla fall att mina vänner är perfekta och förstår inte hur de skulle kunna skära sig eftersom de är just "perfekta") .

50% av de där 65 procenten är tänkar om hur du ska dölja dina sår. 10% är hur gärna du vill skära dig så fort du utsätts för minsta motgång eller känsla som är jobbig och hantera. De  övriga fem är tankar om din omgivning och om de ser rakt igenom dina kläder och ser rakt på dina sår. Förstår ni hur jag menar?

Omgivningen ser rakt igenom dig, de ser det du döljer. Det är en av sakerna som du sannorlikt kommer inbilla dig, även om du vet att det inte stämmer så kommer du alltid vara orolig för att någon ska se.

När någon nuddar dina handleder (där jag skar mig tidigare) eller övriga såriga ställen på din kropp (armar, ben, mage med mera) så kommer du automatiskt dra åt dig handen så fort du kan utan att det ska verka misstänkt innan de känner den ojämna, ärriga huden.

Nätterna kommer vara ren tortyr om du känner längtet efter rakbladen. Längtet är alltid starkast om nätterna när du ligger ensam i din säng och tänker på allt. Och då menar jag verkligen allt. När man väl känner av längtet är det svårt att stå emot det.
Om man känner att man måste stå emot det så är det bara att blunda och överleva minut för minut. Ibland klarar jag det. men ofta så orkar man bara inte kämpa mer och så börjar det om från början.

Jag vill bara att ni tänker efter ordentligt innan du sätter rakbladet mot huden och ser det som en flyktväg från dina inre känslor.  Det enda som händer är att det blir tusen gånger värre än tidigare. Så kämpa vidare och stå emot så mycket ni förmår, längtan kommer bli värre om ni börjar skära er, det kan jag lova.

(jag bryr mig inte om att skriva fint och poetiskt just nu, vilket jag aldrig tänker så myvket på annars heller. livet är inte fit och potiskt så varför ska jag skriva så lixom?)

Lycka till!

Graphite