Hänt något? ;/ ... Min satt också lite löst..

... Det värsta är orden.

Och de försvinner inte.

På något sätt känns det som att det är DE som ska förstå en, det är DE som ska känna en till 100%. Men om de inte gör det... vem gör det isåfall..?

Man mår illa. Nej, kanske inte. Men nu har jag tre bloggar istället. suck. På Creepylife får jag inte skriva det jag VILL skriva, för jag vet att människor i min närhet sitter och läser. Får väl helt enkelt fortsätta skriva något lyckligt och vackert där ändå. Så att folk inte undrar.

Jag måste hålla skenet uppe. Det är en av de alla saker som förväntas av mig. Om jag nu får igång någon annan.

Det gör ont, men jag intalar mig att det är någon sorts positiv bana. Jag vill inte att någon ska må dåligt på grund av mig, så där är lyckan min täckmantel.

Ingen orkar lyssna för länge. Jag hoppas att det är hormoner men det känns inte så. Det är väl bara att härda ut tills man är 21, så gott det går. Jag kan inte.. Ingen människa vet allt. Jag kan inte tala ut om allt med någon, jag vill inte dra skit över de som sårar mig. Vill inte ha förstående ögon som stirrar på mig. Jag skriver. Hela tiden. Jag tror jag är så, skriver hellre än pratar.

Jag behöver bara... bearbeta allt som händer. Just nu är det mer än vad det brukar vara och som alla andra antar jag att jag har "perioder" jag med.

Ja. Helt klart. Man lär sig att uppskatta de bra stunderna.

Sant. Nu ska jag iallafall dra mig undan, ha det bra!