Ville bara säga att jag lever, inte har skurit mig på snart en månad och för tillfället mår bra. Förlåt för att jag inte skrivit tidagare men har bara inte orkat göra det. Jag kommer aldrig ge upp, även om det ofta känns som jag inget hellre vill än att just ge upp och skära mig i armarna tills jag somnar in för alltid. Denna bloggen är ju egentligen till för att handla om min kamp mot rakbladen, kanske för att hjälpa andra, jag vet inte.

Ligger i soffan och tittar på det bästa programmet som någonsin gjorts, Det blir bättre. Ikväll handlar det om Linda Lampenius ätstörningar. Hon är fanimig stark som få, precis som alla andra som överkommer ätstörningar, depressioner osv.

Graphite