Vill börja med att säga att jag och älskling firar 5 månader idag (Torsdag) =) Trots våra duster så har vi kämpat på jävligt bra :D Älskar honom massor <3

Jag lovade typ älskling tidigare att jag skulle försöka äta mer normalt... Jag är så dum, nu kommer jag inte bli sådär perfekt smal som Ana hade gjort mig. Men jag har lovat honom och jag tänker försöka så mycket jag klarar trots att det just nu känns som att jag kommer bryta ihop. Jag har märkt en sak som jag också märkte ikväll - Jag är tom. Jag känner inte mycket längre. Jag har svarare att känna lycka, sorg, ilska. Idag när jag kallade Fjortis victoria och hennes klon J för bimbos efter de kallade min finaste Jess för tjockis så kände jag ingenting lixom, varken innan, under tiden eller efter. Asså.. Jag har ALDRIG sagt nåt sånt till nån och menat det, men att säga det till dem kan fan bli en vana om de fortsätter gå på mina vänner. För de kan ju knappast gå på lilla korta *host* mig. Aja, skitsamma :) Back to the subject. Jag känner mig så jävla tom, låter dagarna gå som i dimmor och jag lixom bara tar mig igenom dem.

Det skrämmer mig att nu tvingas äta mer.. Jag äter ju redan alldeles för mycket som det är nu. Jag kommer bli ännu fetare, kommer inte bli perfektion. Jag får kanske vänja mig vid detta. Jag tycker inte att jag är vacker lixom, trots att älskling tycker det. Och det gör ont att jag inte tror på honom i detta fallet.

Nu ska jag sova och försöka att stå emot begäret att skära sig igen.
Gonatt