De kvällarna när du inte kan sluta tänka utan bara ligger vaken. I mina tankar finns just nu tankar på en platt mage, lätt utstickande höftben, inte äcklingt stora höfter, smala vackra armar och inte kinder som ser alldeles uppblåsta ut.

 

Jag måste göra något åt mig själv nu. Jag har lovat mig själv att jag ska vara vacker i balklänningen när jag går ut nian. Jag ska vara en prinsessa, den prinsessa jag ständigt ville klä ut mig som när jag var liten.

Nu ska jag sluta klaga, försöka sova och absolut inte skära mig. Jag saknar min självdestruktivitet, eller rättare sagt saknar jag att ge uttryck för min självdestruktivitet. Jag vill inte må dåligt utan anledning, jag vill göra illa mig igen. Jag har fortfarande stunder då jag bara vill lägga mig på järnvägen och gråta. Jag tror inte jag har gråtit inför någon annan än mina föräldrar och mitt ex på flera år om jag tänker efter. Eller jo, min psykolog också, den gången jag blev ivägtvingad till socialen. Förlåt för allt detta deprimerande skitsnacket men jag behövde verkligen ventilera mig ikväll.

Hur som helst nu, Gonatt!